Beräkna skärpedjup (depth of field)
Räkna fram närgräns, bortre gräns och totalt skärpedjup samt hyperfokalavståndet för varje kombination av brännvidd, bländare, fokusavstånd och format.
Räknare
Vid 50 mm, f/8 och fokus på 5,0 m (Fullformat (småbild, 35 mm)) är allt mellan 3,43 m och 9,19 m skarpt.
Skärpedjupet (engelska depth of field, DoF) är området framför och bakom fokusplanet som uppfattas som acceptabelt skarpt. Det styrs av fyra storheter: brännvidd, bländare, fokusavstånd och – via skärpecirkeln – sensorformatet. Längre brännvidder, större bländaröppningar (lågt f-tal) och kortare avstånd minskar skärpedjupet; mindre öppningar (högt f-tal) och längre avstånd ökar det.
Räknaren använder den klassiska skärpedjupsformeln med skärpecirkeln satt till diagonal ÷ 1500 (Zeiss-konventionen). Du får närgräns, bortre gräns, totalt skärpedjup och hyperfokalavstånd – exakt för ditt format.
Formel
Hyperfokalavstånd H och skärpedjupets gränser:
H = f² / (N · c) + f\n\nNärgräns D_n = s · (H − f) / (H + s − 2f)\nBortre gräns D_f = s · (H − f) / (H − s) (för s < H, annars ∞)
- f – brännvidd (mm)
- N – bländartal
- c – skärpecirkel (mm), ur formatet
- s – fokusavstånd
Räkneexempel
50 mm, f/8, fokus 5 m, fullformat (c ≈ 0,029 mm):
H = 50² / (8 · 0,029) + 50 ≈ 10,9 m. Det ger närgräns ≈ 3,43 m och bortre gräns ≈ 9,19 m – skärpedjupet sträcker sig över knappt 5,8 m. Bländar du ned till f/16 vandrar bortre gränsen mot oändligheten, eftersom fokusavståndet då når det (mindre) hyperfokalavståndet.
Bakgrund & praktik
Skärpecirkeln är en konvention, inte en naturkonstant: den beskriver hur stor oskärpa ögat tål vid normal betraktning och utskriftsstorlek. Den som förstorar kraftigt eller bedömer på pixelnivå bör sätta en mindre skärpecirkel; skärpedjupet blir då grundare. För landskap fokuserar man ofta på hyperfokalavståndet för att få allt skarpt från halva avståndet till oändligheten.